Skämten om Obamas Nobelpris

”Har ni hört att president Barack Obama har vunnit ännu ett Nobelpris? I kemi. Bara för att han har sådan exceptionell utstrålning.”

Den där typen av Nobelprisskämt haglar i amerikanska medier just nu. Det går liksom inte att sluta prata om nyhetsbomben som norska Nobelkommittén släppte i fredags.

Ginna Lindberg, krönikör på SR.se

I USA uppmärksammas nu tydligen det faktum att en president som driver två krig och som egentligen inte gjort mycket annat än att snacka, har fått Nobels fredspris.

Det var egentligen samma sak när Al Gore vann priset 2007, efter att han hade gjort en film om sin syn på klimatet. Vad Thorbjörn Jagland och norska Nobelkommittéen håller på med kan man undra över. Uppenbart är att de inte försöker skapa ett förtroende till den institution och status som Nobelprisen innebär.

Ginna Lindberg skriver också i sin krönika om det nya ordet ”thorbjörnad”, efter Nobelkommittéens ordförande: ”Det nya ordet är att bli ”thorbjörnad” som i ‘wow, de där skandinaverna har fullkomligt thorbjörnat mitt politiska kapital’.”

För det har blivit uppenbart att Obama inte är odelat positiv till att ha fått priset, då det sätter honom i en märklig situation. Han får ett pris, enligt många kommentatorer, ”i förebyggande syfte”, på grund av löften han gjort och hans approach mot omvärlden. Nu måste han leva upp till förväntningarna…

Det blev en skandal

Precis som USA, Israel och EU trodde blev FN:s möte mot rasism i Geneve en skandal. Irans president Mahmoud Ahmadinejad sa bland annat att ”Västvärlden har hjälpt den mest rasistiska regeringen till makten i de ockuperade områdena” och syftade på Israel.

Jag har i många sammanhang tidigare kritiserat FN utifrån det stora inflytande diktaturstaterna haft i världsorganisationen. Det gör FN maktlöst och gör att man saknar legitimitet. Nu håller Ahmadinejad ett hat-tal mot Israel när FN:s Ban Ki-Moon sitter i podiet. Det hela blir till en fars. Eller till en obehagligt verklig saga där FN framstår som alltmer betydelselöst. För vem vill i fortsättningen sitta till bords i ett sammanhang där diktaturerna har fritt spelrum?

Varför får Ahmadinejad tala överhuvudtaget? ”Sionisternas ideologi och regim är rasismens fanbärare” sa Irans president så sent som i söndags. Så mycket för den tolerans som FN-konferensen skulle handla om.

Heja USA och EU som vågar ta ställning mot Ahmadinejad! USA, Nya Zeeland, Australien, Kanada, Israel, Italien, Polen och Nederländerna kom aldrig till konferensen.

Sveriges FN-ambassadör Hans Dahlgren och EU:s representanter, reste sig under talet och gick ut ur lokalen. Bravo!

Svenska Dagbladet

Aftonbladet

Den förlorade poängen

Hillary Clinton fortsätter sin färd runt jordklotet där hon fjäskar för världsledare. Hon utnyttjar det dåliga rykte George W Bush drog på sig för att plocka billiga poänger.

I mötet med den ryske utrikesministern gav hon över en tryckbar knapp. Genom att trycka på den skulle det symboliskt återställa relationerna mellan de två länderna. Men översättningen stämde inte. På knappen stod ”reset” och ett ord som skulle vara motsvarigheten på ryska. Istället stod det ryska ordet för ”overcharge”, alltså överladdning eller ”att ta för mycket betalt”. Snacka om förlorad poäng…

Läs på Aftonbladet.se

USA var inte redo för en kvinna

Barack Obama är USA:s nye president. Sedan den 20 januari 2009 innehar han världens mäktigaste ämbete och förväntningarna på honom är skyhöga. Västvärlden älskar honom för att han anses stå för något nytt och fräscht. Hundratusentals berlinare har fått symbolisera det europeiska stödet för Obama. I Mellanöstern ser man fram emot en ny president som kanske håller en mindre aggressiv linje mot regionen, och de de diktaturstater som finns där.

Den förhoppningen tror jag dock inte kommer att infrias med den nye presidenten. Obama har hittills vägrat ta ställning mot Israels attacker för att slå ut Hamas terrororganisation på Gaza. Tvärtom har han tidigare i flera anföranden betonat att Israel och USA är nära vänner och att USA kommer att stötta Israel i vått och torrt. Israel är omgivet av drygt 20 diktaturstater, varav flera har som syfte att staten Israel ska utplånas, och behöver USA:s och omvärldens stöd.

Hela världen engagerar sig i presidentvalet, men det är bara amerikanarna som får rösta. Varför de valde Barack Obama före John McCain kan ha att göra med den sistnämndes höga ålder eller all kritik som hans vice presidentkandidat Sarah Palin fick i valrörelsens slutskede. Kanske spelade Hollywoods starka stöd in? Eller berodde det på att Obama var en så tydlig kontrast till den traditionella synen på presidentskapet. Han var något annat än en Bush eller Clinton, de som styrt landet sedan 1980-talet.

Under Demokraternas provval framstod till slut Obama och Hillary Clinton som främsta motkandidater. I media har valet beskrivits som historiskt eftersom det stod mellan en svart kandidat och en kvinna. Det har funnits en uppfattning, åtminstone som media har beskrivit det, att tidigare varit omöjligt att få en svart person eller en kvinna vald till presidentämbetet. År 2008 bevisades att detta kunde vara möjligt. Även inom Republikanerna lyftes en kvinna fram genom Sarah Palin. Men i slutändan blev varken Hillary eller Sarah valda. Det blev Barack Obama och gamla Joe Biden som fick förtroendet att styra USA.

Jag tror inte att man bara kan förklara Obamas seger med att han anses stå för något nytt samt att han är ung och energisk. Jag tror att det någonstans har funnits en skepsism emot att ha en kvinna på en exekutiv funktion i Vita Huset. Hillary Clinton har lång erfarenhet av politiskt arbete på den nivån. Hon är faktiskt den enda av de mest aktuella kandidaterna som bott i Vita huset, och det under åtta år som rikets första dam. Dessutom har hon flera års erfarenhet som senator. Hon är en välkänd, karismatisk och omtyckt person i USA och i världen. Trots detta valdes hon bort. Hillary kom långt, men föll på mållinjen, och Sarah Palin fick aldrig chansen. Min slutsats är att amerikanarna inte var redo att rösta in en kvinna i Vita huset och jag tycker att det är synd.

Både med Hillary Clinton och med John McCain+Sarah Palin kunde vi fått en kvinna på en topposition i USA samtidigt som presidenten hade den nödvändiga erfarenhet som behövs för att kunna styra ett land. Istället blev det två män, igen, som leder USA. Nu återstår att se hur den relativt oerfarne Barack Obama klarar sitt uppdrag. Vi får hoppas att det går bra. Och jag hoppas fortfarande att det inte dröjer länge innan USA får sin första kvinnliga president.
Andreas Olofsson
Förbundsordförande Svensk-amerikanska förbundet

USA står bakom Israel

USA står bakom Israel i kampen mot terroristorganisationen Hamas! Det kan vi läsa i tidningen idag. Jag är så glad att det finns någon i världspolitiken som vågar stå upp för Israels rätt att försvara sitt land och sitt folk.

Manifestioner för palestinierna syns samtidigt över hela Sverige. Jag var väldigt frestad att gå ner till manifestationen som hölls här i Växjö i veckan, för att stå med en skylt och en israelisk flagga. På skylten skulle det stå ”Israel har rätt att försvara sig mot terrorism”. Det är ganska intressant med de manifestationer som hållits. De sägs arrangeras för palestinierna. Men Israel för ett krig mot Hamas, inte mot den palestinska civilbefolkningen. Hamas däremot angriper i huvudsak civila mål genom sina terrordåd. Så att fördöma Israels försvar mot granatattackerna är i princip samma sak som att stå upp för Hamas terrorism.

– Vi förstår Israels handlingar. Hade det varit USA som blivit beskjutet med missiler från andra sidan den amerikanska gränsen så hade vi agerat likadant, säger de demokratiska senatorerna Harry Reid och Dick Durbin tillsammans med den republikanske ledaren Mitch McConnell i ett gemensamt uttalande, enligt AP. Läst på Aftonbladet

Måste läsas: Min vän David Högberg skriver om det som nu sker i Gaza

Obama + Clinton = Sant!

Så har den mest kompetenta demokratiska presidentkandidaten fått finna sig i att bli Utrikesminister. Säkert ett spännande uppdrag för Hillary Clinton, men jag tror att hon hade varit bättre som president än den oerfarne Obama. Sen ville jag ju helst ha John McCain, men det ville ju inte resten av världen och tyvärr inte heller en majoritet av det amerikanska folket.

Kommenterar Obamas seger

I P3 Nyheter idag kommenterar jag Barack Obamas valseger i USA som ordförande för Svensk-amerikanska förbundet.

Svar till replik i HT

Svar till Rolf Samuelssons replik 27/7 på min artikel om Sveriges relationer till USA.

Så länge FN är beroende av diktatursstaters goda vilja kan vi tyvärr inte lita på att FN kan agera när det krävs. FN borde och kunde ha agerat tidigt för att förhindra folkmordet i Darfur, men gjorde inget. På samma sätt har Iraks diktator Saddam Hussein fått förtrycka sina medborgare och hota grannländerna under årtionden, utan att FN agerat på något märkbart sätt.

Jag har aldrig påstått att USA alltid har agerat rätt genom historien. Men jag kan konstatera att tack vare USA byggs nu två nya demokratier i världen upp, i såväl Irak som Afghanistan. Det borde vara självklart att Sverige skulle gå in med militärt stöd för att hjälpa till att bygga upp nya demokratier när chansen finns. Det är beklämmande att egen bekvämlighet väger mer än andra människors rätt till ett liv utan förtryck och rädsla för hemlig polis.

Andreas Olofsson
Svensk-amerikanska förbundet

USA-samarbete är bra för Sverige

Erik Af Wetterstedt kritiserar i Världen Idag den 23 juli vår regering för att den har visat en vilja till närmare samarbete med USA. Jag tycker istället att det är fantastiskt att Sverige äntligen fått en regering som vill skapa bättre relationer till världens mäktigaste nation. Vi har ömsesidigt mycket att tjäna på ett utökat samarbete.

Andreas Olofsson
Ordförande Svensk-amerikanska förbundet

Vad vill Sveriges regering med relationerna till USA?

Sverige var en av de första nationer som erkände Nordamerika som en självständig, suverän stat efter frihetskriget 1776. Sedan dess har Sverige haft goda relationer till USA, inte minst påverkades detta av den stora emigrationen, då mer än en miljon svenskar flyttade till USA. Många är släktbanden över Atlanten.

Efter andra världskriget blev läget annorlunda med anledning av Sveriges eftergifter för och handel med Hitlertyskland.

Men efter att Olof Palme 1972 jämfört de amerikanska bombningarna av Nordvietnam med Hitlertysklands förintelseläger blev relationerna mellan våra länder minst sagt frostiga. Det resulterade i att Sverige under flera år inte representerades av en ambassadör i USA, utan endast på lägre diplomatisk nivå. Först 1987 när Ingvar Carlsson besökte Vita Huset kunde relationerna normaliseras igen.

Även om Sveriges tidigare statsminister Göran Persson varit inbjuden till Vita Huset, har relationerna under de senare åren inte varit helt problemfria. Persson-regeringen stödde aktivt USA:s linje i exempelvis Kosovo och inledde ett samarbete med NATO. Men utrikesminister Anna Lindh levererade bitvis hård kritik mot USA och deras strategi för att bekämpa terrorismen efter den 11 september 2001.

Därför är det mycket relevant att fråga sig hur vår nya regering under statsminister Fredrik Reinfeldt kommer att hantera relationerna till USA. Redan i regeringsförklaringen 2006 fastslogs att de transatlantiska relationerna ska förbättras. Sedan dess har regeringen visat sig sträva efter goda relationer med USA. I maj månad 2007 besökte statsministern Vita Huset och samtalade med president George W Bush under sin USA-turné, och såväl utrikesminister Carl Bildt som justitieminister Beatrice Ask har under våren besökt USA.

Men det finns fortfarande frågetecken kring hur Sveriges regering ser på USA. Göran Hägglund, Socialminister och partiledare för Kristdemokraterna, jämförde i sitt anförande på Kristdemokraternas riksting den 28 juni 2007, USA:s ageranden på Guantanamo med Kubas brott mot de mänskliga rättigheterna.

Behandlingen av fångarna på Guantanamo är under all kritik och det ska sägas. Men det går välja hur man gör det och med vilka ord. I dag står Sverige vid sidan om, med höjt pekfinger och säger att så gör man inte. Hägglund bör dra sig till minnes hur Sverige gjorde med de terroristutpekade egypterna. En behandling som visar att vi själva har gjort fel.

En viktig del av USA:s strategi för att bekämpa terrorism är att lyckas skapa nya demokratier i länder som tidigare understött terrorister, till exempel Afghanistan och Irak. Talibanerna i Afghanistan gav Usama bin Laden härbärge och hjälp, och Saddam Hussein i Irak belönade palestinska självmordsbombare.

I USA:s kamp mot terrorismen borde Sverige vara en allierad, som skulle kunna bidra med såväl politiskt stöd som faktiska militära trupper för att stödja demokratibygge i Mellanöstern och på andra platser. Sett utifrån Hägglunds kritik mot USA kan man ställa sig frågan hur Sverige framöver kommer att hantera relationerna till världens mäktigaste nation – som självutnämnd domare på åskådarplats eller som en i laget.

Andreas Olofsson
Förbundsordförande Svensk-amerikanska förbundet