Det är riksdagsledamoten Désirée Pethrus Engström (KD) som ställer frågan efter att Joakim Widell blev petad från LO-uppdrag.
Läs utspelet här
– Svenska Transportarbetareförbundet menar att Kristdemokraterna ”driver en anti-facklig politik i regeringsställning”. Detta är ett märkligt uttalande, eftersom Kristdemokraterna står bakom den svenska modellen och exempelvis värnar LAS.
Désirée Pethrus Engström (KD)
Kristdemokraten Joakim Widell sparkades från LO:s förbundsutskott utan att ha begärt sitt entledigande. Om man inte är socialdemokrat behöver man tydligen inte behandlas med respekt och då behöver facket inte heller följa allmänt vedertagna demokratiska riktlinjer. LO har än en gång visat vilken intolerant fackförening man är, och hur tätt knutet man är till det socialdemokratiska partiet.
Artikel i Världen Idag om Widell
Jag undrar när regeringen ska våga sätta ner foten, och upprätta lagstiftning mot fackförbunds koppling till politiska partier! En arbetstagarorganisation ska representera alla medlemmar på en arbetsplats och inom respektive bransch. Det finns ingen trovärdighet i det fackliga arbetet så länge facket driver partipolitik. LO:s miljonbidrag till socialdemokraterna sticker också i ögonen. För långt ifrån alla medlemmar är ju socialdemokrater.
Inte nog med att förre (S)-finansministern gjorde narr av Mona Sahlin i ett fiktivt förstamajtal i Expressen häromdagen. Nu visar en mätning i Skop att drygt hälften av socialdemokratiska väljare tycker att Reinfeldt är bättre som regeringschef.
Av de socialdemokratiska väljarna väljer 45 procent Reinfeldt, enligt mätningen. LO-medlemmarna är än mer skeptiska. Där föredrar en majoritet, 59 procent, statsministern.
97 procent av borgerliga väljare föredrar Reinfeldt före Sahlin. Det är så det ska vara. Snart dags för Mona Sahlin att avgå? Men snälla, vänta till efter valet 2010, så garanteras Alliansens valseger ännu en gång! Läs om undersökningen här (dn.se)
Bo Hjalmarsson försöker i SMP 19/6 med en liten ordlek om mitt parti bortförklara fackförbundet LO:s otidsenliga koppling till socialdemokratiska partiet. För mig och många andra löntagare är den fackliga tillhörigheten viktig. På många arbetsplatser i vårt land är LO det dominerande fackförbundet och det som bäst kan företräda medlemmarnas intressen. Därför går man med i LO som arbetare.
I LO-medlemskapet ingår att man blir en person som indirekt ger ekonomiskt stöd till sossarnas valbudget, för att en majoritet av medlemmarna i facket kommit fram till att de sympatiserar med just det partiet. Trots att man kanske själv stöder ett annat parti. Detta är vad debatten i SMP har handlat om. Jag hävdar att ett fackförbund ska arbeta enbart för sina medlemmars intressen, utan att ta ställning för eller ge ekonomiskt stöd till något politiskt parti. Hjalmarsson håller inte med.
Trots att Bo Hjalmarsson menar annorlunda påstår jag att Kristdemokraterna är ett löntagarvänligt parti. Vi har en ekonomisk politik som framför allt kommer att gynna låginkomsttagare, exempelvis genom lägre inkomstskatter, avskaffandet av den statliga fastighetsskatten och en ordentlig sänkning av bensinskatten som slår särskilt hårt mot många i vårt län.
Dessutom står vi bakom Alliansens nystartsjobb, som innebär att arbetsgivaravgiften tas bort helt för personer som uppburit a-kassa, sjukpenning, förtidspension eller socialbidrag i mer än ett år. Nystartsjobben är en positiv arbetsmarknadspolitisk åtgärd där LAS gäller och som är pensionsgrundande, till skillnad från exempelvis sossarnas plusjobb. Att socialdemokraterna är bästa partiet för löntagare är en myt som det är hög tid att avliva.
Andreas Olofsson (kd)
Riksdagskandidat nr 3
Idag visade det sig (SCB) att socialdemokraterna är det parti som har flest höginkomsttagare (över 400 000 kr) som riksdagskandidater. Normalt sett borde det vara moderaterna, skulle man kunna tycka. Detta visar bara hur socialdemokraternas elitpolitiker distansierat sig från sina väljare.
Och idag skriver Bo Hjalmarsson en replik till mig i Smålandsposten, om LO:s stöd till socialdemokraterna. Jag tänker fortsätta att hävda att socialdemokraterna inte alls är det arbetarparti man utger sig för att vara.
Jag behöver också lite ledigt. Till helgen åker jag till Norge för att besöka Krfu (alltså Norges motsvarighet till KDU, Kristdemokratiska Ungdomsförbundet) och deras landsmöte. Det ska bli roligt! Jag tycker mycket om Norge.
Häromdagen svarade en kille på min insändare i Smålandsposten om LO:s stöd till sossarna (se separat inlägg). Jag menade att det är orimligt att anta att alla LO-medlemmar stödjer socialdemokraterna och tror att det partiet bäst tillgodoser ens intressen som löntagare. Därför borde LO hålla sig borta från partipolitiken och fokusera på att arbeta enbart för medlemmarnas intressen. Jag var tvungen att skriva ett svar tillbaka (se pressrummet).
Jag som själv är fackligt aktiv inom TCO, har valt att bli det på grund av mitt intresse av att engagera mig för min arbetsplats. Jag skulle förlora all trovärdighet som representant för medlemmarna om jag började driva partipolitik i min fackliga roll. Det går inte ihop. LO förlorar trovärdighet genom sitt stöd till socialdemokraterna idag.
På samma sätt som att man idag kan välja att ge sin kyrkoskatt till det kyrkliga samfund man vill borde man i så fall kunna ge den andel av fackavgiften som idag går till sossarna till det parti man tycker bäst kan företräda ens åsikter. Eller sänker man bara avgiften för sina medlemmar, som ofta redan är lågavlönade och säkert skulle uppskatta de extra kronona i plånboken, även om de inte är många.
Sonny Olofsson svarar i SMP den 30 maj på min artikel där jag ifrågasatt det stöd som fackförbundet LO ger socialdemokraterna. Facket ska istället vara till för medlemmarna och deras intressen klargjorde jag då och jag vidhåller den ståndpunkten. Jag förstår att många LO-medlemmar stödjer socialdemokraterna, men jag vet att långt ifrån alla gör det, vilket också bekräftats av undersökningar.
Till skillnad från Sonny Olofsson tror jag att den politik de borgerliga partierna, genom Allians för Sverige, presenterat kommer att leda till ett blomstrande företagsklimat och nya jobb. Det gamla arbetarpartiet är trött och slutkört. Efter 65 år vid makten är socialdemokraterna visionslösa och har glömt sina forna ideal. Låt säga att socialdemokraterna var arbetarnas starkaste röst för 70 år sedan. Men idag kan istället kristdemokraterna vara det parti som har den bästa politiken för löntagare.
Min uppmaning till LO är att låta medlemmarna själva välja, om man vill att deras individuella medlemsavgifter ska gå till socialdemokraternas valbudget eller kanske till något annat parti som man tycker bäst tillgodoser ens intressen. Det vore det mest rimliga, om LO menar sig vara en demokratisk organisation.
Andreas Olofsson (kd)
Riksdagskandidat
Nu satsar arbetarnas fackförbund LO en kampanj för miljontals kronor. På stora annonser i städerna, på Internet och i tidningar får vi läsa om personer som ”bygger Sverige”. Slutsatsen av deras åsikter är att man måste rösta på Socialdemokraterna. Jag tycker att det är fruktansvärt skrämmande att i Sverige år 2006 kan ett fackförbund, med medlemmar som bevisligen har sympatier för samtliga partier på skalan, kan plöja ner massvis med pengar i en kampanj för ett enda parti.
LO förlorar all trovärdighet som en röst för arbetarnas bästa, när de tar ställning för en socialdemokratisk regering. Sossarna har styrt Sverige under 65 år av de senaste 74 åren och resultatet ser vi idag – skyhög arbetslöshet, växande sociala klyftor, långa köer i vården och en skola där elevernas studieresultat blir allt sämre. Vem kan med gott samvete påstå att Socialdemokraterna borde få fortsatt förtroende att styra landet? När ska vi få fackförbund som står helt fritt från partipolitiken och bara på sina medlemmars sida?
Andreas Olofsson (kd)
Riksdagskandidat
Växjö
Svensk politik | andreas | 
2009-12-03 13:20 | 
Kommentarer (0) 
Prenumerera