Aftonbladet.se gör en stor nyhet av att Monica Green (S) i en riksdagsdebatt anklagat socialminister Göran Hägglund (KD) för att ha räckt ut tungan åt henne. Antagligen är det nyhetstorka på redaktionen, för detta var nog den största icke-nyhet jag sett där på länge.
- För det första finns det inget bevis (vare sig bilder eller vittnen) för att Göran skulle ha räckt ut tungan.
- För det andra så är inte Göran så korkad att han under en riksdagsdebatt skulle göra en sådan sak.
- För det tredje så har väl aldrig Göran varit en person som anklagats för att vara nedlåtande mot vare sig kvinnor eller andra debattörer.
(Även om det naturligtvis kan vara frestande att räcka ut tungan åt en sur socialdemokrat-tant…)
Det värsta av allt är när man ser på TV-inslaget på Aftonbladet.se (se här) och får höra Monica Greens förklaring till sin anklagelse:
”När jag gjorde mitt sista inlägg, då vände han sig demonstrativt och räckte ut tungan… eh… åt… alltså.. Jag kan inte säga att han gjorde det precis åt mig. Det är inte sådär så att han sticker ut tungan, utan att han.. förstår du.. han visar tungan nästan som en.. han lägger den på underläppen och gör en jättestor.. Jag försöker förklara hur det såg ut, att han lägger tungan på underläppen och gör en jättestor gapning. Förstår du hur han gjorde då? Och så vänder han sig med liksom, vänder bort huvudet för att liksom visa mot mig att det var fullständigt fel det jag hade att säga. Och det var det jag blev upprörd över.”
Jag vet inte vad jag tycker är mest tragiskt här. Att Aftonbladet gör en stor nyhet av att Göran Hägglund gör någon form av vardagligt ansiktsuttryck (där tungan fanns med) under en debatt, eller att sossen Monica Green tar saken så seriöst att hon till och med låter sig intervjuas om det efteråt, utan att ha någon konkret anklagelse att presentera.
Om socialminister Göran Hägglund hade tittat på Monica Green och lyft upp tummarna till öronen och med tungan ute viftat på fingrarna i en retsam gest. Då hade det kanske varit en nyhet. Men detta var det inte.
Det som kanske är värst av allt är att detta lyfts fram som en nyhet och som en påstådd kränkning av en minister mot en riksdagsledamot, utan att någon i inslaget nämner de rituella kränkningar och respektlösa handlingar som tidigare statsminister Göran Persson (S) bland annat pysslade med. Som att gå runt i salen med ryggen vänd bort när kvinnor stod i talarstolen, eller att fråga kvinnor om de har gått upp i vikt.
I vår del av världen ska självklart kristendomen och dess traditioner inta en särställning i undervisningen. Kunskap om den egna historien och identiteten är en nyckel till tolerans och öppenhet för andra.
Göran Hägglund på sin Facebook-sida
Charlie Weimers skrev i Svenska Dagbladet häromdagen, om en borgerlig jämställdhetspolitik. Nu följer partiledaren upp KDU-ledarens spår genom en artikel i Dagens Nyheter med rubrik ”Kvoteringsoffensiv väntar efter en rödgrön valseger”. Jag tycker det är kul att se hur Hägglund och Weimers gång på gång tar upp samma frågeställningar och ger samma svar på problemen. Att både KDU och partiet talar samma språk, men utifrån lite olika synvinklar, bådar gott inför valkampanjen. Även kvinnoförbundets och studentförbundets ledare har visat stöd för Kristdemokraternas nya profilfrågor. Det är en styrka för den kristdemokratiska rörelsen att alla delar går åt samma håll.
Man kan ha hur påstått goda intentioner som helst, men jämställdhet måste inte betyda kvotering. Och ska inte betyda kvotering. Ändå genomsyras svensk debatt av föreställningen att kvotering skulle vara en självklarhet.
Göran Hägglund om de rödgrönas jämställdhetspolitik, Dagens Nyheter 2010-02-07
Sug på det ordet lite. Köksbordsturné. Bara en kristdemokrat kan göra något sådant. Vår partiledare Göran Hägglund ska göra det nu. Åka runt i landet och träffa vanligt folk, verklighetens folk. Sen ska synpunkterna finnas med som grund i arbetet med valmanifestet 2010.
Läs Görans debattartikel i Aftonbladet
Jag hoppas verkligen att den nya debattaréna Hägglund har öppnat kommer att slå an hos svenska folket, och att idédebatten med Kristdemokraternas hållning till vanliga människor kommer att ge resultat i form av ökat väljarstöd. Bara det att Miljöpartiet nu i mätningar har stöd hos runt 10% av befolkningen och att Sverigedemokraterna växer visar att det finns en öppenhet för förändring i svensk politik.
Min förhoppning är att Kristdemokraterna växer på bekostnad av de liberala partierna, så att KD får ett ökat inflytande (men att Alliansen fortfarande har majoritet i riksdagen). För det enda som i mina ögon är värre än socialism är liberalism.
Låt vara att de tre liberala partierna (M, C, FP) är borgerliga, med samma syn som mig och KD på många områden. Men liberalismen är som en ulv i fårakläder. Liberalism öppnar för individualismen, som är ren och skär egoism. Egoism leder till ett kärlekslöst samhälle där människor far illa och där människor bryter normer och traditioner för sakens skull. För att visa sin självständighet.
Ökad otrygghet, kyla och ondska är konsekvenser av ett sådant samhälle.
Vårt enda hopp just nu är Kristdemokraterna. Med fokus på vanliga människor, på sunda värderingar som grund för samhället och med ett socialt patos kan KD få vara med och skapa ett varmare samhälle där den liberala egoismen hålls borta. Det är mitt hopp. Kör på Göran Hägglund, ut till folket!
Sverigedemokraterna får 5,8% i Sifos novembermätning och blir större än både Centern och Kristdemokraterna. Jag som sitter lite utanför svensk politik just nu tycker det är kul att se hur de etablerade riksdagspartierna försöker överträffa varandra i politisk korrekthet när de uttalar sig om SD. Det kommer bara fördömanden och kategoriskt föraktfulla uttalanden. Väljarna gillar inte sådant. De andra sju partierna har helt enkelt valt fel strategi i kampen om väljarna. Det har gjort att SD har fått ökat stöd.
Visst har Sverigedemokraterna ett mörkt förflutet. Visst dyker det upp grodor från partiföreträdare runt om landet, exempelvis från Samuel Älgemalm som är fullmäktigeledamot för SD i Växjö kommun. Han har utan belägg från talarstolen påstått att en stor majoritet av alla iranska invandrare är kriminella och sagt att ”tack och lov finns det inte så många judar i Växjö”. Det senare tog han senare tillbaka, för att förtydliga att det egentligen var muslimer han menade…
Men trots tokstollar som Älgemalm så börjar Sverigedemokraterna på många sätt att se ut som ett vanligt parti. Och det skrämmer de etablerade partierna. Problemet som jag ser det är att Sverigedemokraterna mutat in ett område i svensk politik som inga andra partier haft som sitt på många år. Sedan Moderaterna blev det nya arbetarpartiet, sedan Mona Sahlin fick uppdraget att leda sossarna och Kristdemokraterna började tveka kring viktiga frågor för väljarna, som en restriktiv abortpolitik och sänkt bensinskatt, har det funnits ett vakuum. Alla etablerade politiska partier har tävlat i politisk korrekthet, ett spel som jag högt föraktar.
Sverigedemokraterna tog däremot på sig att tala för vanliga människor. De sa sådant som många tänker, men som är förbjudet att uttala. Och de fick utrymme i media för sina åsikter. Därför har de vuxit.
Men jag är inte säker på att de kommer in i Riksdagen nästa år. Det är 10 månader kvar. Göran Hägglund (kd) har lagt ut en tydlig politisk linje sedan sommaren 2009. Talet om ”Verklighetens folk” och kritiken mot kultureliten kommer att sätta spår i svensk politik. Det är jag övertygad om. Budskapet måste bara upprepas och göras tydligt för svenska folket. Nämligen att det finns ett parti som bär en röst för vanliga människor. Det är Kristdemokraterna och inget annat parti.
Artikel i Aftonbladet
Nyflyttad till Norge, och för första gången på länge utanför uppdrag i svensk politik, har jag på avstånd kunnat observera hur Kristdemokraterna i Sverige verkligen är på gång.
Göran Hägglund lyser allt klarare på stjärnhimlen. Jag såg SVT Debatt häromdagen, där han på ett lättsamt och sakligt sätt diskuterade mot elitvänstern om varför han börjar stå upp för ”Verklighetens folk”. Jag har sällan sett Hägglund så bra.
Hans nya problemformulering är brilliant och kommer att gå hem hos folket när budskapet väl fått upprepas några gånger.
Läs Hägglunds artikel i DN
Detta är en klar uppryckning för Hägglund, som tidigare fått mycket kritik för svek mot kärnväljare i bland annat bensinskattfrågan och frågan om abort för utländska kvinnor.
Nu och framöver kommer Göran Hägglund och Kristdemokraterna bli de som talar om och står upp för Verklighetens folk. Samtidigt har den lyckade interna rörelsen FFFF, startad av Jessica Nyberg och Erik Sjöstedt på Facebook, fått mycket uppmärksamhet och uppbackning inom Kristdemokraterna. Det är kort sagt en rörelse som vill sätta fokus på några av de viktigaste områdena för Kristdemokraterna; Frihet, Familj, Flit och Företagsamhet.
Med Hägglunds tal om Verklighetens folk och de fyra F:en som ledstjärna för kristdemokrater över hela landet kommer Kristdemokraterna att bli ett tydligt parti. Ett värdebaserat borgerligt parti som kommer kunna ta väljare såväl från höger som vänster.
Lägger vi dessutom till att ”kändisar” som Roland Utbult och David Lega gått med i Kristdemokraterna, får man direkt känslan av att Kristdemokraterna är på gång. Det är bra för partiet, bara ett år före valet.
När jag var ansvarig för energifrågor i KDU:s förbundsstyrelse i början av 2000-talet drev jag frågan om att bygga ut kärnkraften. Det var då kontroversiellt och inte uppskattat av alla i partiet. Kärnkraft ansågs som ett stort miljöhot.
Idag, bara några år senare, har de flesta insett att kärnkraft är en ren energikälla, om man bortser från dilemman med slutförvaret och den obefintliga risken för att radioaktiva ämnen läcker ut.
Nu har Göran Hägglund klargjort att Kristdemokraterna är för en utbyggnad av kärnkraften. Hurra! säger jag.
Läs även: Hägglund på DN debatt
Hägglund har gjort bra ifrån sig i äktenskapsfrågan. Han har varit tydlig, ställt krav och varit konstruktiv. Kritiken för hur regeringen hanterat frågan ska riktas mot statsministern. Om detta har jag skrivit flera blogginlägg, artiklar samt uttalat mig i Sveriges Radio Kronoberg 7 november.
- Det som hänt det senaste dygnet och Reinfeldts ultimatum till Göran Hägglund har ju verkligen satt relationerna på prov. Vi har ett gott samarbete i alliansen runt om i landet och här i Växjö och Kronoberg. Och det tycker jag att vi ska vårda men Reinfeldts utspel och krav på kristdemokraterna går helt emot den andan. Utdrag ur radiointervjun igår.
Artikel publicerad i Smålandsposten 8 november. Smålandspostens ledarsida skriver också om mitt utspel i dagens tidning:
Dålig stämning
Statsminister Fredrik Reinfeldt bör avgå. Krav från oppositionen? Nej, så lyder reaktionen från den kristdemokratiske Växjöpolitikern Andreas Olofsson när han intervjuas av P4 Kronoberg efter statsministerns besked att låta riksdagen avgöra frågan om könsneutrala äktenskap genom någon slags ”grundproposition”. Stämningen inom alliansen är milt uttryckt inte särskilt god för närvarande. Enligt tidningen Dagen som gjort en rundringning i hela landet är missnöjet med de övriga allianspartierna stort inom kristdemokraterna.
www.smp.se
Frågan om hur den framtida äktenskapslagstiftningen ska se ut är oerhört laddad. Regeringens uppdrag har varit att lösa en fråga som inte bara engagerar homorörelsen, utan även politiska företrädare, jurister och inte minst religiösa företrädare. Ska lagstiftningen vara könsneutral? Ska präster, imamer och rabbiner tvingas viga samkönade par mot sin övertygelse? Kan man i lagstiftningen godta en form av ”diskriminering” som uppstår när kyrkor och samfund eventuellt nekar att viga två homosexuella?
Statsminister Fredrik Reinfeldt har under hela processen stirrat sig blind på den lösning som homorörelsen lanserat för länge sedan, nämligen att lagstiftningen ska fungera som idag, fast könsneutral. Argument från exempelvis kristdemokraterna eller Svenska kyrkan om att äktenskapsbegreppet per definition är en förening mellan en man och en kvinna har statsministern inte lyssnat på. När nu kristdemokraterna genom Göran Hägglund lanserar ett kompromissförslag som skulle innebära att alla relationer likställs inför lagen, men att kyrkor och samfund själva får avgöra hur de väljer att välsigna relationer, visar Reinfeldt kalla handen.
Kristdemokraternas förslag skulle innebära att man tog hänsyn till de flestas synpunkter och farhågor. Därför har såväl humanisten och ateisten Christer Sturmark som samfundsledare, liksom RFSU samt flera politiker från olika partier, öppet gått ut till stöd för Göran Hägglunds förslag. Det är helt enkelt ett förslag som de flesta skulle kunna ställa sig bakom.
Trots detta valde Reinfeldt att konfrontera kristdemokraterna med ett ultimatum, antingen skulle man ställa upp på att riksdagen får avgöra frågan eller måste partiet lämna regeringen. Om detta berättar bland annat KDU:s ordförande Charlie Weimers på sin blogg. Fredrik Reinfeldt har genom sitt sätt att hantera frågan, genom att bortse helt från Alliansens anda av samarbete och kompromisser, misslyckats med sin roll som Alliansens ledare. Jag hoppas därför att han omvärderar sin syn, för att kunna fortsätta att fungera som vår statsminister.
Se även:
- Göran Hägglund skriver en BRA artikel om hanteringena av äktenskapsfrågan inom regeringen i Svenska Dagbladet idag.
- Charlie Weimers skriver om det som hänt bakom kulisserna i regeringen och Reinfeldts svek.
”Sedan är Fredrik Reinfeldt av den personliga åsikten att kristna samfund ska viga homosexuella. En tämligen makaber åsikt när man betänker att han själv inte är kristen eller ens medlem i Svenska Kyrkan.”
Saxat från www.weimers.se
Reinfeldt kör över Kristdemokraterna och låter Riksdagen avgöra frågan om äktenskapslagstiftningen. Det beskedet fick vi idag. Detta trots att Göran Hägglund kommit med ett mycket rimligt kompromissförslag om en civilrättslig lagstiftning.
Reinfeldt har på så sätt gått ifrån alliansens anda av samarbete och förverkat sin roll som alliansens ledare. Han bör därför avgå som statsminister, annars borde Kristdemokraterna överväga att lämna regeringen.
Detta är ett direkt slag mot Hägglund och den prestige han investerat i att hitta en lösning som alla kan stå bakom. Dessutom är detta en principiellt mycket viktig fråga för vårt parti.
Svensk politik | andreas | 
2010-03-10 14:06 | 
Kommentarer (0) 
Prenumerera