Precis som USA, Israel och EU trodde blev FN:s möte mot rasism i Geneve en skandal. Irans president Mahmoud Ahmadinejad sa bland annat att ”Västvärlden har hjälpt den mest rasistiska regeringen till makten i de ockuperade områdena” och syftade på Israel.
Jag har i många sammanhang tidigare kritiserat FN utifrån det stora inflytande diktaturstaterna haft i världsorganisationen. Det gör FN maktlöst och gör att man saknar legitimitet. Nu håller Ahmadinejad ett hat-tal mot Israel när FN:s Ban Ki-Moon sitter i podiet. Det hela blir till en fars. Eller till en obehagligt verklig saga där FN framstår som alltmer betydelselöst. För vem vill i fortsättningen sitta till bords i ett sammanhang där diktaturerna har fritt spelrum?
Varför får Ahmadinejad tala överhuvudtaget? ”Sionisternas ideologi och regim är rasismens fanbärare” sa Irans president så sent som i söndags. Så mycket för den tolerans som FN-konferensen skulle handla om.
Heja USA och EU som vågar ta ställning mot Ahmadinejad! USA, Nya Zeeland, Australien, Kanada, Israel, Italien, Polen och Nederländerna kom aldrig till konferensen.
Sveriges FN-ambassadör Hans Dahlgren och EU:s representanter, reste sig under talet och gick ut ur lokalen. Bravo!
Svenska Dagbladet
Aftonbladet
Svar till Rolf Samuelssons replik 27/7 på min artikel om Sveriges relationer till USA.
Så länge FN är beroende av diktatursstaters goda vilja kan vi tyvärr inte lita på att FN kan agera när det krävs. FN borde och kunde ha agerat tidigt för att förhindra folkmordet i Darfur, men gjorde inget. På samma sätt har Iraks diktator Saddam Hussein fått förtrycka sina medborgare och hota grannländerna under årtionden, utan att FN agerat på något märkbart sätt.
Jag har aldrig påstått att USA alltid har agerat rätt genom historien. Men jag kan konstatera att tack vare USA byggs nu två nya demokratier i världen upp, i såväl Irak som Afghanistan. Det borde vara självklart att Sverige skulle gå in med militärt stöd för att hjälpa till att bygga upp nya demokratier när chansen finns. Det är beklämmande att egen bekvämlighet väger mer än andra människors rätt till ett liv utan förtryck och rädsla för hemlig polis.
Andreas Olofsson
Svensk-amerikanska förbundet
Jag läste häromdagen att Kubas ambassadör försökt tillrättavisa Carl Bildt och Sverige på området mänskliga rättigheter, med hänvisning till att Kuba sitter i FN:s råd för mänskliga rättigheter och inte Sverige. Det säger nog mer om FN än om Kuba. Så länge diktaturerna i FN har inflytande över demokrati- och MR-arbete har inte FN tillräcklig legitimitet.
Mats Engström, ledarskribent på Aftonbladet sade i SVT:s ”Argument” 12/12 att om människor någon gång kommer att landa på planeten Mars måste det vara en FN-flagga som sätts i marken först och inte en amerikansk. Några sekunder tidigare fick vi på TV-skärmen läsa att NASA:s budget är 115 miljarder kronor årligen, att jämföra med exempelvis Sveriges blygsamma 800 miljoner kronor. Om en FN ska ha kontroll över Mars borde också FN-länderna samordna och betala ett sådant projekt. Något annat vore orimligt.
Andreas Olofsson
Svensk-amerikanska förbundet
Nu har en ny termin börjat för Sveriges skolelever, men för många barn och ungdomar är det en fasa att komma tillbaka till skolan. Skolverket har rapporterat att över 20000 elever mobbas och var tionde elev upplever att mobbning är ett stort problem på deras skola. Det räcker ibland med att gå in på en av länets högstadieskolor för att märka den råa stämning och grova uttryckssätt som ofta finns mellan skolelever.
Jag har själv, trots att det inte är länge sen jag själv gick i skolan, nyligen chockerats över hur många högstadieelever tilltalar varandra. Jag har besökt skolor där elever ohindrade fått trakassera sina jämnåriga såväl verbalt som fysiskt, trots att lärare funnits i närheten och sett på.
Förhoppningsvis är de upplevelser jag gjort undantag från ett skolväsende som i övrigt präglas av respekt och tolerans människor emellan, men att det överhuvudtaget förekommer sådana former av trakasserier tycker jag är fruktansvärt.
FN:s deklaration om mänskliga rättigheter kräver att skolundervisningen ska främja förståelse, tolerans och vänskap mellan alla människor. Hur rimmar det kravet med det faktum att barn trakasseras dagligen i våra skolor? Och vad får barn och ungdomar med sig in i vuxenlivet, de som dagligen möter hårda attityder från skolkamrater i allmänhet, de som blir mobbade och de som mobbar? Inte ens de som mobbar kan i djupet av sitt hjärta egentligen må bra av det som sker och detta tar de med sig in i framtiden.
Skolan är en hård plats för många av Sveriges unga och det beror kanske ytterst på avsaknaden av en värdegrund. På många sätt har etikens självklara roll i samhället tonats ner under de senaste decennierna. Etikens ställning måste nu återupprättas. För allas vår skull, men kanske framför allt för de barn och ungdomar som är Sveriges framtid. ”Du ska älska din nästa såsom dig själv”, är ett budskap som behöver nå skolorna.
Andreas Olofsson (kd)
Riksdagskandidat
Publicerad i Smålandsposten 13/1 2006