Enligt flera artiklar i Aftonbladet lever en rad med före detta riksdagsledamöter efter tiotals år fortfarande på inkomstgarantin. Moderaten Maud Ekendahls uttalande i Aftonbladet idag sticker mest i ögonen:
Har du sökt några vanliga jobb? – Jag vet inte vad du menar med vanliga jobb. Ett jobb som ger en inkomst – Nej, det har jag inte gjort. Varför det? – Det har jag ingen anledning att göra när jag har en inkomstgaranti.
Hur ska Alliansregeringen bli trovärdig i sin strävan att bemyndiga människor att ta hand om sina liv i större utsträckning och minska bidragsberoenden, när egna f.d. parlamentariker har en sådan syn. Tänk om en arbetslös person skulle säga detsamma? – Nä, jag har ingen anledning att söka jobb när jag har a-kassa. Ekendal säger också att hon lagt karriären som företagssköterska åt sidan för sina 11 år i riksdagen. Nu, 6 år efter att hon lämnat riksdagen, har hon fortfarande inte hittat tillbaka till arbetslivet.
Verkligheten för de flesta människor består i att under livet byta yrke, på grund av olika val i livet, på grund av förändrat hälsotillstånd eller på annat man inte kan påverka. Samma måste gälla även för riksdagsledamöter, att de ska komma tillbaka till arbetslivet. Det är hög tid att bidragsutbetalningarna stryps för de som levt på ”riksdagens a-kassa” i åratal. Varför inte sätta en gräns på 300 dagar som vanliga a-kassan?
Regeringen har lyckats med sin arbetsmarknadspolitik. De ökade kraven på arbetslösa i kombination med morötter som nystartsjobb till arbetsgivare har gett effekt. Arbetslösheten har inte varit så låg sedan 1980-talet och antalet anmälda jobb på Arbetsförmedlingen är rekordmånga. Men samtidigt har många människor, exempelvis funktionshindrade och sjukskrivna, fortsatt svårt att få in foten på arbetsmarknaden. Regeringens största utmaning måste nu vara att se till att ingen lämnas efter.
Andreas Olofsson
Växjö
Publicerad i tidningen Kristdemokraten 20 juli 2007.
Nej, nu får det vara nog. Man talar tydligen inom regeringen om att införa ett system med en andra karensdag. Jag minns även hur detta diskuterades inom Kristdemokraternas partistyrelse, under det år jag var med där 2004-05. Efter att ha sett hur hårt den enda karensdag vi har idag slår mot främst arbetslösa och låginkomsttagare, men även mot medelinkomsttagare, funderar jag på om vi inte skulle avskaffa systemet med karensdagar helt.
I Norge har man inte karensdagar och det finns vad jag vet inget som pekar på att sjukskrivningarna är högre där. Sjuk är inget man blir av fri vilja, och det fåtal som sjukskriver sig utan att egentligen vara ”tillräckligt” sjuka är antagligen ändå inte motiverade att arbeta.
Låt dem få vila en hel eller halv dag då!
Eller ett alternativ? Avskaffa karensdagen, men kräv läkarintyg om sjukdom från dag fem?
Riksdagsledamot Lars Wegendal (s) frågar sig i SMP den 19 mars ”Hur stora möjligheter har en person som fyllt 60 år att få ett nytt jobb?”
Han svarar delvis på frågan själv, när han skriver att företagen är bekymrade över arbetskraftsbrist på grund av högkonjunkturen. En person i 60-årsåldern har antagligen lång arbetslivserfarenhet och livskunskaper som gör att man snabbt kan komma igång i ett nytt arbete och dessutom prestera bra. Dessa personer torde vara attraktiva på en arbetsmarknad som hungrar efter arbetskraft.
Framför allt undrar jag över Wegendals inställning till människors kapacitet, när han mer eller mindre dömer ut en person på grund av ålder. Visst kan det vara en utmaning för en 60-åring att söka och få jobb, men den utmaningen har alla människor som är arbetslösa.
Vår nya regering har en politik som genererar nya arbetstillfällen, även för dem som har fyllt 60 år.
I SMP 9/9 får jag frågan av Lars Olsson om hur jag uppfattar att Arbetsförmedlingen sköter sig. Detta eftersom jag själv är arbetsförmedlare och dessutom aktiv kristdemokrat.
Som arbetsförmedlare gör jag självklart mitt bästa för att utföra det uppdrag jag har fått; att vägleda människor till arbete. Problemet med den statistik som nu presenterats av Riksrevisionsverket är att med andra sätt att mäta kan man få fram helt andra resultat. Vem avgör vad som stämmer och inte?
Det viktiga måste väl ändå vara att vi har en närings- och arbetsmarknadspolitik i det här landet, som klarar av att generera nya jobb och som underlättar för människor att komma in på arbetsmarknaden? Det är vad Kristdemokraterna vill åstadkomma.
I det strävan fungerar arbetsförmedlingen som ett viktigt verktyg. Men jobben skapas inte på arbetsförmedlingen, utan genom en offensiv näringspolitik som gör att företag kan och vågar anställa.
Andreas Olofsson (kd)
Riksdagskandidat nr 3
Svensk politik | andreas | 
2008-11-12 18:53 | 
Kommentarer (0) 
Prenumerera