Elva ”kända” svenskar skriver idag i Svenska Dagbladet om avskaffad moms på frukt och grönsaker. De argumenterar delvis trovärdigt för hur frukt och grönt hör ihop med sund hälsa. Men de överdriver fint och missar flera viktiga poänger.
Bland annat skriver de följande:
”Att sänka denna moms från dagens 12 procent till 0 procent skulle kosta omkring 3,4 miljarder kronor i förlorade skatteintäkter per år. Å andra sidan skulle kostnaden för sjukskrivningar och produktionsbortfall kunna minskas drastiskt.”
Jag skulle vilja se den forskningsrapport som bevisar att om man sänker priset på frukt med några ören, så kommer antalet sjukskrivningar att minska DRASTISKT! Om en frukt kostar tre kronor i lösvikt idag, är cirka 30 öre av det moms. Samtidigt innebär alla dessa ören hela 3,4 miljarder kronor i skatteintäkter! Det är mycket pengar. Pengar som kan användas på skola, sjukhus och annat viktigt.
Jag tror att effekten av sänkt eller avskaffad fruktmoms bara innebär att fler köper mer frukt, som ligger hemma och ruttnar. För ärligt talat, vem äter alltid upp all frukt man köper?
Folkhälsa kan man uppnå genom att mana till hälsosamma vanor, som att äta frukt. Men ännu viktigare är motion och regelbunden aktivitet. Avskaffa momsen på gym och träningsanläggningar, satsa mer på ungdomsidrott och öka de friskvårdsavdrag arbetsgivare får ge sina anställda. Där har vi förslag som kan ge lägre sjukfrånvaro och mer folkhälsa.
Fruktförslaget känns populistiskt och omoget, och borde läggas direkt i komposten!
Per Gudmundson lägger saker och ting på plats i en ledare i Svenska Dagbladet. Häromdagen kunde vi läsa i Aftonbladet om de betyg svenska folket satt på de svenska ministrarna. Intrycket i artikeln var att resultatet var ganska medelmåttigt, med undantag från Reinfeldt och Borg. Men Gudmundson klargör i sin ledare att sanningen är att denna Allians-regering har bättre resultat än tidigare sosse-regeringar!
Socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson (M) ger i Expressen bra svar på läsarnas frågor om sjukförsäkringen och hur de påverkas av förändringar regeringen gjort. Tyvärr lyckas vänsterkartellen bra i sina försöka att utmåla Alliansen som hjärtlös höger, trots att regeringen faktiskt lyckats bra med sin politik för att få människor i arbete och bort från utanförskap.
”Jag förstår att många känner oro mot bakgrund av den intensiva debatten. Men debatten har också visat hur viktigt det är att vi har en trygg sjukförsäkring och en aktiv rehabilitering som ger det stöd var och en behöver”
I ett balanserat och genomtänkt ledarinlägg i Svenska Dagbladet skriver Per Gudmundson om hur Fredrik Reinfeldt och arroganta Carl Bildt har försämrat Sveriges relationer till Israel. Säga vad man vill om vår förre statsminister Göran Persson, men han var i många fall en israelvän, trots att han var socialdemokrat. Reinfeldts och Bilts Israel-kritiska linje har dragit stor skam över Moderaterna.
Carl Bildts lätt arroganta stil (häromdagen påpekade han att Israel försöker påverka EU genom att ”söndra och härska”) understryker somliga israelers intryck av att Bildt inte bara framfört de krav som förväntas under ett EU-ordförandeskap, utan att han har gjort det med iver och inlevelse. Som om han verkligen ville sätta Israel på plats.
Per Gudmundson
Dessutom skildrar Gudmundson konflikten mellan palestinierna och Israel på ett balanserat sätt. Tur att det också finns ledarsidor som vill ge nyans till debatten om Mellanöstern och inte bara Aftonbladets ensidiga propaganda. Gudmundson skriver bland annat följande fakta:
Dåvarande premiärminister Ehud Olmert ska ha berett ett förslag som skulle ha inneburit en framtida palestinsk stat omfattande motsvarande 99,3% av territoriet utifrån 1967 års gränser. Och ett delat Jerusalem. Palestinierna ska ha nekat. Igen. Vilka är oresonliga?
Diskrimineringsombudsmannen (DO) har idag beslutat att avsluta mitt ärende om ålderdiskriminering utan att vidta någon åtgärd. Jag anmälde Arbetsgivarverket till DO i januari 2009, eftersom staten tecknat ett avtal med de fackliga organisationerna som innebär att yngre arbetstagare, utan annan grund än ålder, får färre semesterdagar.
Jag är självklart besviken över att DO inte vågar driva frågan. Särskilt som jurister är långt ifrån eniga om hur lagstiftningen ska tolkas. DO hänvisar till äldres behov av återhämtning som argument, men det känns löjligt med tanke på att åldersgränserna för fler semesterdagar idag går vid 30 år och 40 år. I många sammanhang räknas man som ungdom till 30 år och man kan knappast kallas ”äldre” redan när man har fyllt 40 år.
Skulle åldersgränserna gå vid exempelvis 50 år och 60 år skulle jag inte ha anmält, även om jag hellre hade sett en individuell fördelning av semesterdagarna, exempelvis som en del av en löneförhandling. Till och med en fördelning utifrån tjänstgöringsår hade varit mer rättvis än en fördelning som enbart utgår från ålder och inte tar hänsyn till andra, högst individuella, förutsättningar som exempelvis arbetsbörda, arbetsinsats, psykisk eller fysisk förmåga eller familjesituation.
Jag hoppas att fackförbunden inser att detta är en viktig fråga om solidaritet med sina yngre medlemmar, och framöver väljer att förhandla fram mer rimliga fördelningar av semesterdagar. Jag överväger också om det finns andra vägar jag kan gå för att få saken juridiskt prövad.
Jag tänker oavsett vad fortsätta att jobba för rättvisa semesterregler framöver. Detta är en viktig principiell fråga för unga arbetstagare inom det offentliga Sverige.
– Svenska Transportarbetareförbundet menar att Kristdemokraterna ”driver en anti-facklig politik i regeringsställning”. Detta är ett märkligt uttalande, eftersom Kristdemokraterna står bakom den svenska modellen och exempelvis värnar LAS.
Kristdemokraten Joakim Widell sparkades från LO:s förbundsutskott utan att ha begärt sitt entledigande. Om man inte är socialdemokrat behöver man tydligen inte behandlas med respekt och då behöver facket inte heller följa allmänt vedertagna demokratiska riktlinjer. LO har än en gång visat vilken intolerant fackförening man är, och hur tätt knutet man är till det socialdemokratiska partiet.
Jag undrar när regeringen ska våga sätta ner foten, och upprätta lagstiftning mot fackförbunds koppling till politiska partier! En arbetstagarorganisation ska representera alla medlemmar på en arbetsplats och inom respektive bransch. Det finns ingen trovärdighet i det fackliga arbetet så länge facket driver partipolitik. LO:s miljonbidrag till socialdemokraterna sticker också i ögonen. För långt ifrån alla medlemmar är ju socialdemokrater.
…men också de nationella parlamenten. EU:s nya grundlag, Lissabonfördraget, som träder i kraft idag gör att riksdagen tillsammans med ett fåtal andra kan stoppa förslag utifrån subsidiaritetsprincipen. Bra med förslaget är också den nya öppenheten i EU-kolossen. Men trots de positiva delarna av fördraget är jag skeptisk.
I en artikel i Aftonbladet klargör Lena Mellin vad förändringarna från 1 december 2009 består i. Läs artikeln här
EU får nu en tydlig ledare. En person som blir chef över EU. En president. Låt vara att han är kristdemokrat, det är ju positivt! Men tanken på att ett ämbete inrättas, som med allra största sannolikhet kommer att utvecklas ytterligare (att det kommer att ske en sådan utveckling vet vi genom att titta på EU:s historia) och ges mer makt, den tanken skrämmer mig. Samarbetsområdena inom EU utökas också, exempelvis till säkerhetspolitik. Att EU verkar gå mot bildande av en ny supermakt är tydligt. Det är kanske det som skrämmer mig allra mest.
EU börjar mer och mer likna ett imperium, likt det i Star Wars. Där ett harmlöst, fredligt samarbete plötsligt utvecklades till ett elakt kejsardöme, med en diktator på toppen. Det finns en hel del parodier på detta tema på Internet. Bland annat ett klipp som tar upp EU-ländernas press på Irland att acceptera Lissabonfördraget:
Sug på det ordet lite. Köksbordsturné. Bara en kristdemokrat kan göra något sådant. Vår partiledare Göran Hägglund ska göra det nu. Åka runt i landet och träffa vanligt folk, verklighetens folk. Sen ska synpunkterna finnas med som grund i arbetet med valmanifestet 2010.
Jag hoppas verkligen att den nya debattaréna Hägglund har öppnat kommer att slå an hos svenska folket, och att idédebatten med Kristdemokraternas hållning till vanliga människor kommer att ge resultat i form av ökat väljarstöd. Bara det att Miljöpartiet nu i mätningar har stöd hos runt 10% av befolkningen och att Sverigedemokraterna växer visar att det finns en öppenhet för förändring i svensk politik.
Min förhoppning är att Kristdemokraterna växer på bekostnad av de liberala partierna, så att KD får ett ökat inflytande (men att Alliansen fortfarande har majoritet i riksdagen). För det enda som i mina ögon är värre än socialism är liberalism.
Låt vara att de tre liberala partierna (M, C, FP) är borgerliga, med samma syn som mig och KD på många områden. Men liberalismen är som en ulv i fårakläder. Liberalism öppnar för individualismen, som är ren och skär egoism. Egoism leder till ett kärlekslöst samhälle där människor far illa och där människor bryter normer och traditioner för sakens skull. För att visa sin självständighet.
Ökad otrygghet, kyla och ondska är konsekvenser av ett sådant samhälle.
Vårt enda hopp just nu är Kristdemokraterna. Med fokus på vanliga människor, på sunda värderingar som grund för samhället och med ett socialt patos kan KD få vara med och skapa ett varmare samhälle där den liberala egoismen hålls borta. Det är mitt hopp. Kör på Göran Hägglund, ut till folket!
Hackers har stulit och spridit dokument från ett forskningsinstitut som bland annat visar att den globala uppvärmningen stannade upp runt år 1960. Enligt artikeln i Aftonbladet framgår det av dokumenten att forskare världen runt bluffar om de uppmärksammade förändringarna i klimatet.
”Mejlet utgör ett bevis på att forskare i maskopi med varandra snedvrider bevis för att styrka sina teorier om att människan orsakar klimatförändringar.” Artikel på aftonbladet.se
Vi visste sedan tidigare att Al Gores klimatfilm, som för övrigt sändes på svensk bio och som han ju dessutom fick Nobels fredspris för (av ett gäng populistiska norska stortingspolitiker), var full av fel och påhitt. Allt gjordes för att skapa en hysteri kring klimatmedvetenhet.
Men trots lögner och hets står det nog klart för de flesta att vi människor har en påverkan på jorden och att vi måste ta ett ansvar för att förvalta jordens resurser på ett vettigt sätt. Både av respekt för naturen i sig, och av hänsyn till nuvarande och kommande generationer.
Fast om det visar sig att den fakta som presenterats av forskare, som grund för allt arbete som görs för miljön, inte är korrekt, så kommer det att skada allt bra som görs. Framför allt väcks en naturlig skepsis mot klimathotet som sådant. Jag tillhör dem som tror att man kan göra mycket för miljön, utan att behöva hota med globala uppvärmningar, översvämningar och istider.
Har under drygt tio års tid varit kristdemokratisk kommun- och landstingspolitiker i Kronobergs län. Senast bland annat som ordförande för Överförmyndarnämnden i Växjö kommun och nämndeman i Länsrätten. Lämnade dessa uppdrag i september 2009 på grund av flytt till Norge. Tidigare ordförande för Samfundet Sverige-Israel i Växjö och förbundsordförande för Svensk-amerikanska förbundet. Vice president för Ungdomens Nordiska Råd.
Elva ”kända” svenskar skriver idag i Svenska Dagbladet om avskaffad moms på frukt och grönsaker. De argumenterar delvis trovärdigt för hur frukt och grönt hör ihop med sund hälsa. Men de överdriver fint och missar flera viktiga poänger.
Svensk politik | andreas | 
2010-01-22 14:06 | 
Kommentarer (0) 
Prenumerera