Kvotering är inte jämställdhet
Charlie Weimers skrev i Svenska Dagbladet häromdagen, om en borgerlig jämställdhetspolitik. Nu följer partiledaren upp KDU-ledarens spår genom en artikel i Dagens Nyheter med rubrik ”Kvoteringsoffensiv väntar efter en rödgrön valseger”. Jag tycker det är kul att se hur Hägglund och Weimers gång på gång tar upp samma frågeställningar och ger samma svar på problemen. Att både KDU och partiet talar samma språk, men utifrån lite olika synvinklar, bådar gott inför valkampanjen. Även kvinnoförbundets och studentförbundets ledare har visat stöd för Kristdemokraternas nya profilfrågor. Det är en styrka för den kristdemokratiska rörelsen att alla delar går åt samma håll.
Man kan ha hur påstått goda intentioner som helst, men jämställdhet måste inte betyda kvotering. Och ska inte betyda kvotering. Ändå genomsyras svensk debatt av föreställningen att kvotering skulle vara en självklarhet.
Göran Hägglund om de rödgrönas jämställdhetspolitik, Dagens Nyheter 2010-02-07
Tags: Göran Hägglund, Jämställdhet, Vänsterkartellen
Svensk politik | andreas | 
2010-02-07 13:21
2 kommentarer
Other Links to this Post
-
Söndagsläsning med Göran Hägglund « aronmodig.se — 2010-02-07 @ 15:18
RSS för kommentarer till det här inlägget. TrackBack URI
Prenumerera
By Bengt Held, 2010-02-08 @ 14:17
Hej!
I sak håller jag med Hägglund om att det är fel med att fler månader i föräldraförsäkringen ska vara kvoterade till respektive förälder, men hans kritik blir hycklande eftersom kd utan problem vill detaljreglera familjepolitiken inom ett annat område, möjligheten till närståendeadoptioner.
2002 beslutade riksdagen, alla partier förutom kd röstade ja, att samkönade par ska få samma möjligheter till närståendeadoptioner som olikkönade par. Jag vill förtydliga att närståendeadoptioner är inte någon rätt för något par utan det prövas om det är till barnets bästa.
Så när Hägglund skriver bl.a. följande i sin debattartikel skulle det vara möjligt att vändas emot honom själv och hans parti.
”Är det demokratiskt riktigt att underkänna de enskildas och familjernas självständiga val om det sammanlagda utfallet av valen inte passar? Medborgarna ses som statsegendom i stället för att staten ses som medborgarnas tjänare.
Vet inte föräldrarna bättre än politiker vad som är bäst för de egna barnen? Jo, så är det om man ser till varje person, men inte om man ser till det samlade resultatet, blev svaret! Det vill säga principen om att man ska få bestämma själv övertrumfas av synen att människor gör fel.”
Ännu 2010 är Kristdemokraterna emot att barn i homofamiljer ska ha samma juridiska trygghet som andra barn. T.o.m. Sverigedemokraterna är för närståendeadoptioner för samkönade par trots att de är emot övriga homoadoptioner. I flera andra länder som Norge och Tyskland har kristdemokratiska partier acccepterar närståendeadoptioner för samkönade par. Men inte kd. Hägglund vill detaljreglera trots att det orsakar sämre trygghet för vissa barn. Så var det med Hägglunds frihetsengagemang för ”verklighetens folk”.
Bengt